4 augusti.

av rikard

190 timmar Solgård, ibland undrar jag om det är värt det? Att på bekostnad av en efterlängtad sommar arbeta fram tiden i ett kapitalistiskt och materiellt avseende. När jobbet är slut och klockan slår nio bankar hösten på dörren och på bara en minut kommer ångest över uppsats och tentamen för mig. Solen som värmt upp inför sommaren börjar svalna och den efterlängtade vilan fortsätter att bara vara en efterlängtad dröm. Jag fortsätter att i otid strukturera upp uppsatsrubriker och hoppas samtidigt att skrivkrampen ska botas genom genomtänkta och välgrundade slutsatser. Avundsjukt sneglar jag på mina tidigare kamrater och inser hur värt det skulle ha varit att arbeta dag och natt med något som varit så omotiverande som en uppsats. Samtidigt ler jag för mig själv och tar mig tid för en kaffe. Njuter en liten stund av solen innan jag återgår till mitt smått motiverande jag igen. Det är fortfarande sommar, och kommer så vara tills jag själv bestämmer mig för att börja.

x