Våga vara känslor

Vi behöver alla tid att andas, tid att stanna upp och fundera över vad som händer och sker i livet. Jag tror egentligen att ingen av oss är speciellt duktiga på att överhuvudtaget ta sig tid till detta. Jag funderar över mycket, och ofta. Jag funderar över vart all tid har tagit vägen, vart alla människor har försvunnit och varför jag själv, just nu befinner mig på en viss plats i livet. En speciell tid. Ibland orkar vi inte att upprätthålla det lugn och den styrka som vi egentligen borde visa upp inför omvärlden, då blir vi sårade av oss själva, ledsna och nedstämda. Vi blir stressade inför vad andra ska tycka och tänka om oss. Att den bild som vi under hela vårt liv så omtänksamt arbetat upp som bilden av oss, helt plötsligt ska raseras för att kanske aldrig bli densamma igen. Funderar ni någon gång över vart de första årens glädje tog vägen? Och vem tog egentligen hand om disken? Vad gjorde vi för att få tiden att gå så olidligt snabbt? Längtar vi egentligen inte bara tillbaka? Var det inte bättre förr? Snälla, jag ber er att låta er släppa allt om så bara för en minut, våga andas, våga prata och våga öppna er om saker som annars skulle kännas helt tabu att prata om. Våga visa att du har känslor som du vill ha hjälp med att hantera. Våga visa, att även du kan må dåligt utan att det känns konstigt. Våga visa mig, att du är du, och att du är du; mitt i livet.

x